Quiz modul 3

Fråga 1 of 6

En förkrossad kollega visar dig ett brev från en förälder efter morgonmötet:

Det visar sig att din kollega träffade en två-åring för tre veckor sedan. Barnet sökte på grund av ont i vänster öra. Kollegan bedömde att barnet inte var så påverkat, gav råd om symptomatika och skickade hem barnet.

Nu skriver föräldrarna och berättar att barnet blev sämre dagen efter, blev inlagd, och det visade sig att barnet hade leukemi.

Föräldrarna skriver: “Den inkompetenta XX tog inte ens ett blodprov. Hen sa, uppenbarligen helt felaktigt, att vårt barn inte var allvarligt sjukt”.

Vilka påståenden håller du med om? (Flera svarsalternativ kan väljas)

Detta är en felbehandling. Kollegan borde ha tagit ett blodstatus.
Detta är inte en felbehandling. Kollegan gjorde en risk-bedömning. Sannolikheten att barnet hade en vanlig öroninflammation var så stor, och risken för en allvarlig åkomma så liten, att det var en helt korrekt handläggning. Tyvärr inträffade nu en osannolik risk. Du uppmanar kollegan att fortsätta handlägga samma typ av fall på samma sätt.
Detta är inte en felbehandling. Men vi kan inte begära av föräldrarna att de ska kunna se det. Vi får istället stötta varandra som vårdpersonal.
Kollegan måste ha varit inkompetent. Om barnet hade leukemi måste det ha varit allmänpåverkat, och det borde hen ha upptäckt.

Fråga 2 of 6

Vad är viktigt för att minimera risken för felbehandling när man vårdar barn? (välj alla du tror är viktiga)

Att lyssna på föräldrarna.
Att till sina medarbetare signalera att man gör fel lika ofta som andra människor, så att man på så sätt underlättar för teamet att säga till när du gör fel och hjälpa dig göra rätt.
Att lägga tid på att bedöma barnets allmäntillstånd och ta med någon annan (t.ex. en undersköterska) in i rummet om man är osäker.
Att lära känna sina egna kunskapsbegränsningar, så att man förstår att ta hjälp när man inte kan.
Att ALLTID, ALLTID, kontrollera dosering jfr barnets vikt, och då också titta på tillväxtkurvan för att se att vikten är rimlig.

Fråga 3 of 6

Vad är risken att du kommer möta ett barn som dör ditt nästa arbetspass?

Exempel:
Länssjukhuset Ryhov i Jönköping servar cirka 4% av landets barn.

Utifrån Socialstyrelsens dödsorsaktsstatistik borde därmed sannolikheten att vi i Jönköping län råker ut för….:

…..att ett barn dör i en infektion vara: 0,7 fall/år (dvs 4% av totala antalet om18 dödsfall per år)
…..att ett barn dör i en transportolycka: 1,2 fall/år
…..att ett barn dör i suicid: 1 fall/år
…..att ett barn dör runt förlossningen eller på neo: 4,5 fall/år.

Dessa dödsfall delas på samtliga vårdinrättningar vilket betyder att det kan gå år emellan att man som överläkare I barnmedicin handhar ett dödsfall.

Om du funderar på hur stor del av landets barn som din vårdinrättning servar, och räknar om siffrorna ovan, kan du få fram det genomsnittliga antalet dödsfall som din vårdinrättning hanterar.

=Det är mycket liten risk att du kommer att stå med ett döende barn nästa arbetspass!

Gör detta dig någon lugnare? (alla svar ger rätt)

Ja
Nej

Fråga 4 of 6

Det har visats i många studier att ett palliativt förhållningssätt är viktigt för att den sista tiden i livet ska bli så bra och leda till så lite lidande som möjligt.

Det gäller barn, precis som vuxna.
Se gärna Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede sidan 24 – 26 om palliativ vård av barn.

Av mänskliga skäl har det dock visat sig svårare att ta beslut om palliativ vård för barn än för vuxna. Vilket på många sätt är paradoxalt, då vi i andra sammanhang gör vad som helst för att minska barns lidande. Detta är något som vi som sjukvårdspersonal gemensamt behöver arbeta på, så att varje barn framöver får den bästa tillgänglig palliativa vården.

Ett första steg här är att ta till sig att palliativ vård består av olika faser:

Vilka påståenden håller du med om?

Ett barn med en allvarlig sjukdom, som så småningom konstateras vara obotlig, har därmed gått in i tidig palliativ fas som kan vara flera månader till år.
Det krävs i allmänhet en hel serie med brytpunktssamtal innan man går in i Sen palliativ fas med vård i livets slutskede
Barn har rätt till sin egen död. Vill barnet avstå från vissa utredningar eller behandlingar, måste vi, med hänsyn till barnets mognadsgrad, följa barnets vilja.
Barn känner dödsångest precis som vuxna. Därför behöver barn i livets slutskede, precis som vuxna, få god smärtlindring inklusive morfinpreparat. Här kan doserna behöva ökas över tid. Barnet ska inte nekas det – med felaktig hänsyn till att barnet kan bli "beroende". Likaså är risken för andningsdepression liten, även vid höga doser, om barnet har blivit tillvant innan pga långvarig smärtbehandling.

Fråga 5 of 6

Kan man lära sig att bli oberörd som vårdpersonal när ett barn dör?

Ja, om man är med om det tillräckligt ofta känner man ingenting.
Ja, genom att vara med om det ofta och får debriefing av kollegor känner man till slut ingenting.
Nej, det är biologiskt och mänskligt att bli väldigt berörd. Tricket är snarare att slappna av i att det är normalt att bli djupt berörd, men försöka att rikta känslan professionellt mot en avgränsad tid och plats.

Fråga 6 of 6

Vilka förhållningssätt tror du skulle hjälpa dig att stå ut, som yrkesmänniska, när du vårdar ett barn som barn dör?

Välj de förhållningssätt du tycker passar. Har du ytterligare förslag? Posta gärna tips i diskussionsforumet.

På djupet acceptera att alla människor dör till slut. För vissa sker det tidigare, för andra senare.
På djupet inse att människor över hela jorden, i alla tider, ibland har fått se sina barn dö. Föräldrarna har överlevt det. Vi som människor är byggda för att hålla för det.
På allvar inse att ingen vänjer sig vid att barn dör. Människor i tredje världen sörjer sina döda barn precis lika intensivt som i väst- det visar att ingen vänjer sig – varför skulle då du som vårdpersonal vänja dig?
På djupet bottna i: Liksom att födas hör till livet, hör att dö till livet. Även barn har “rätt” att leva fullt ut och det inkluderar att låta dem dö när det är dags för det.
Professionellt sträva efter att finna tillfredsställelse i att göra ett riktigt bra palliativt arbete. Till exempel att aktivt "uppmuntra sig själv" om man har lyckats göra det möjligt för barnet att dö hemma, eller kunde bidra till en lugn och fin sista stund för familjen.

Testsammanfattning

Information

Resultat

Resultat

Kategorier

1. Fråga

2. Fråga

3. Fråga

4. Fråga

5. Fråga

6. Fråga

Kommentarer